Historia

Det unika med Örjans Vall är att arenan aldrig tillhört bara en klubb. Här delar ärkerivalerna Halmstads BK, bildat 1914, och IS Halmia, bildat 1907 ur IK Enighet, på gräset — en samexistens som präglat Halmstadsfotbollen i över hundra år och gjort stadens derbyn till något alldeles särskilt.

Länge var det Halmia som förde Hallands talan i finrummet: klubben spelade elva säsonger i Allsvenskan — däribland sju i rad under 1940-talet fram till 1950 — den första 1932/33 och den sista 1979, med ett par sjundeplatser som bäst. Arenans publikrekord för fotboll — 20 381 åskådare — sattes också i en Halmia-match, i 1962 års allsvenska kval mot Landskrona BoIS, det kval som banade väg för klubbens återkomst till högsta serien.

HBK gjorde sin allsvenska debut på Örjans Vall den 30 juli 1933 — på dagen elva år efter invigningen — inför 10 411 åskådare mot AIK. Med tiden växte Bollklubben om sin rival: fyra SM-guld (1976, 1979, 1997 och 2000) och cupguldet 1994/95 har alla bärgats med Örjans Vall som hemmaplan.

De två första gulden kom under ledning av en då okänd engelsman vid namn Roy Hodgson — triumfen 1976, året efter att laget räddat sig kvar på målskillnad, räknas ännu som en av svensk fotbolls största skrällar. Genom decennierna har hemmapubliken också fått se klubbikoner som Sylve Bengtsson, av många betraktad som HBK:s främste spelare genom tiderna. Härifrån tog senare spelare som Fredrik Ljungberg och Niclas Alexandersson klivet ut i Europa, medan Halmia numera huserar i de lägre serierna — men fortfarande med Örjans Vall som sitt hem.